Fönsterord: ordlista för gamla träfönster

Snickare, målare och glasmästare har sina egna ord för fönstrets delar. Här är de vi använder oftast när vi pratar om gamla träfönster, förklarade på vanlig svenska. Står det ett ord i en offert som inte finns här, fråga oss gärna.

Blåst glas: Fönsterglas som blåstes för hand, först som kronglas och sedan som cylinderglas. Det är tunt och lite krusigt, och cylindermetoden användes i Sverige ända in på 1930-talet. Läs mer: Gammalt fönsterglas.
Bottenstycke: Karmens nedersta del, den som tar emot mest vatten. Ett rötskadat bottenstycke kan ofta bytas utan att hela karmen tas ur väggen. Läs mer: Snickeri och lagning.
Bröstning: Väggpartiet under fönstret, mellan golvet och fönsterbänken. I äldre hus är bröstningen ofta klädd med en snickerad panel.
Båge: Den rörliga delen av fönstret, alltså ramen som håller glaset och som öppnas. Ett fönster kan ha en eller flera bågar i samma karm. Läs mer: Fönsterrenovering.
Draget glas: Glas som drogs upp direkt ur glassmältan i ett band, med metoder från 1910-talet och framåt. Det är jämnare än blåst glas men har en lätt randig yta. Läs mer: Gammalt fönsterglas.
Droppnäsa: En list längst ned på bågens utsida som får regnvattnet att droppa av i stället för att rinna in mot karmen. Den tar mycket väta och är en av de delar som oftast behöver bytas. Läs mer: Kopplade fönster i Stockholm.
Energiglas: En enkel glasskiva med en tunn, osynlig beläggning som håller kvar värmen i rummet. Det kan sättas i innerbågen på ett gammalt fönster medan ytterbågen behåller sitt gamla glas. Läs mer: Glasbyte och kittning.
Floatglas: Det plana glas som nästan allt fönsterglas görs av i dag. Glasmassan flyter ut på smält tenn och blir helt slät, utan det gamla glasets krusighet. Läs mer: Gammalt fönsterglas.
Foder: De profilerade brädor som täcker fogen mellan karmen och väggen, både inne och ute. Fodren hör till fönstrets snickerier och målas ofta i samma kulör.
Fönsterbleck: Plåten på utsidan under karmen som leder bort regnvattnet från fasaden. Den ska luta utåt, aldrig in mot väggen. Läs mer: Fönster inför vintern.
Fönsterbänk: Skivan på insidan under fönstret, av trä eller sten. Den täcker väggens överkant mellan karmen och rummet.
Glasningslist: En smal träribba som på en del äldre fönster håller glaset på plats i stället för kitt. Den sitter utsatt för väta och byts när den har ruttnat. Läs mer: Kopplade fönster i Stockholm.
Gångjärn: Beslaget som bågen hänger och vrider sig på. Slitna gångjärn gör att bågen sjunker och tar i karmen. Läs mer: Justering och beslag.
Halvoljning: Första behandlingen av renskrapat trä: kokt linolja blandad med balsamterpentin, som tränger in i virket innan bågen grundmålas. Läs mer: Fönsterrenovering steg för steg.
Hörnjärn: Vinkelbeslag av järn som förstärker bågens hörn. Rost under hörnjärnen håller kvar fukt, och där börjar ofta röta. Läs mer: Justering och beslag.
Innanfönster: Lösa bågar som sattes upp på insidan om hösten och togs ned på våren. De är föregångaren till det kopplade fönstret och finns kvar i många äldre villor. Läs mer: Stockholms fönster genom tiderna.
Innerbåge och ytterbåge: De två bågarna i ett kopplat fönster eller ett fönster med innanfönster. Tätningen ska sitta på innerbågen, så att fuktig rumsluft inte når glaset i ytterbågen. Läs mer: Imma mellan glasen.
Isolerruta: Två eller tre glas som sitter ihop med en distanslist och en försegling runt kanten. Den isolerar bättre än ett enkelt glas men är tjockare och tyngre, och kan punkteras med tiden. Läs mer: Glasbyte och kittning.
Karm: Den fasta ramen som sitter i väggen och som bågarna hänger i. Karmen byts sällan; skador i den lagas oftast på plats. Läs mer: Snickeri och lagning.
Kittfals: Urtaget i bågen där glaset ligger och där kittet läggs. Den nedre kittfalsen tar mest vatten, och en förfallen kittfals är en vanlig början på röta. Läs mer: När fönsterkittet släpper.
Kittlampa: Ett verktyg som värmer gammalt, hårt kitt med infravärme så att det kan tas bort utan att glaset spricker. Läs mer: När fönsterkittet släpper.
Koppelhake: Haken som håller ihop innerbåge och ytterbåge i ett kopplat fönster. Hakas den upp kan bågarna fällas isär, till exempel för att tvätta mellan glasen. Läs mer: Kopplade fönster i Stockholm.
Kopplade bågar: Två bågar i samma öppning som sitter ihop och öppnas tillsammans. Ytterbågen hänger på innerbågen. I Stockholms stenstad blev de vanliga från sekelskiftet 1900. Läs mer: Kopplade fönster i Stockholm.
Kämpfer: Den liggande delen i karmen som delar fönstret i en övre och en nedre del. Kallas också tvärpost. Läs mer: Stockholms fönster genom tiderna.
Linoljefärg: Färg av linolja och pigment som torkar genom att oljan tar upp luftens syre. Den tränger in i träet, kritar med åren och kan bättras utan att allt skrapas bort. Läs mer: Linoljefärg på fönster.
Linoljekitt: Kitt av linolja och krita som håller glaset på plats och hindrar vatten från att tränga in i kittfalsen. Det ska målas över, annars torkar det ut. Läs mer: När fönsterkittet släpper.
Mittpost: Den stående delen mitt i karmen som bågarna stänger mot i ett tvåluftsfönster med utåtgående bågar. Fönster med kopplade, inåtgående bågar har oftast ingen mittpost. Läs mer: Stockholms fönster genom tiderna.
ROT-avdrag: Skattereduktion på arbetskostnaden för reparation och underhåll av bostaden. För fönster räknas bara arbete på plats hos dig, inte timmar i verkstaden. Läs mer: ROT-avdrag för fönsterrenovering.
Smyg: Väggens sidor och överkant runt fönsteröppningen, mellan karmen och fasaden eller rummet. Man talar om ytter- och innersmyg.
Spanjolett: Den långa stången från topp till botten som låser bågarna när handtaget vrids. Vanlig på kopplade, inåtgående fönster. Läs mer: Justering och beslag.
Spröjs: De smala träribbor som delar en båge i flera rutor. Varje spröjs ger fler rutor att kitta och fler profiler att skrapa vid en renovering. Läs mer: Stockholms fönster genom tiderna.
Stormhake: En hake som håller en öppen båge på plats så att vinden inte slår igen den. Läs mer: Justering och beslag.
Tätningslist: En list av gummi eller liknande som tätar mellan båge och karm. På gamla fönster ska den sitta på innerbågen och vara lagom tjock, så att bågen går att stänga. Läs mer: Tätning av fönster.
Överljus: Den övre, mindre delen av ett fönster ovanför kämpfern, ofta med en egen båge. Ordet används också om ett fönster ovanför en dörr.
Överstycke: Karmens översta del. Ordet används också om den snickerade delen ovanför fönstret på insidan.

Vill du veta vad just dina fönster behöver? Ta några bilder och skicka dem för en kostnadsfri bedömning.