Det finns ett ljud som hör till de stora lägenheterna på Söder och Östermalm. Först ett torrt klick när spanjoletten vrids om, sedan ett litet sug när två bågar på en gång släpper från karmen. Innerbåge och ytterbåge följer med varandra som ett gammalt gift par, och i luftspalten mellan dem ligger ofta en torr fluga från i somras.
Det är ett kopplat fönster, och det sitter i en stor del av Stockholms stenstad från sekelskiftet och framåt. De flesta av dem går fortfarande att öppna, stänga och leva med. När de krånglar beror det nästan alltid på ett fåtal ganska förutsägbara saker.
Oftast handlar det om justering av bågar och beslag eller om tätning av innerbågen.
Så är ett kopplat fönster byggt
Ett kopplat fönster har två bågar i varje öppning, en inre och en yttre, som hålls ihop av koppelhakar. I Stockholms flervåningshus öppnas de nästan alltid inåt. Innerbågen hänger på gångjärn i karmen, och ytterbågen hänger i sin tur på innerbågen. Det är alltså den inre bågen som bär hela vikten av den yttre, och därför är den ofta byggd av grövre virke än man väntar sig.
När bågarna går inåt behövs ingen mittpost. I ett tvåluftsfönster möts de två bågparen mitt i öppningen och låses med en spanjolett, den långa stången som löper från topp till botten och vrids med ett handtag. Glaset sitter i en fals, fäst med små stift och linoljekitt på utsidan. På en del fönster från tiden kring sekelskiftet hålls glaset i stället på plats av glasningslister av trä.
Vill man tvätta mellan glasen haspar man upp koppelhakarna och fäller isär bågarna. Det är också då man ser hur fönstret egentligen mår, för insidan av ytterbågen avslöjar det mesta.
Varifrån de kom
Före kopplingen hade de flesta hus utåtgående ytterbågar och lösa innanfönster som bars fram på hösten och ställdes undan på våren. I ett lågt hus går det an. I ett femvåningshus är det mindre trevligt att luta sig ut över gatan i snålblåsten för att få fast en ytterbåge.
Två fönstertillverkare, C A Flodquist i Stockholm och C G Hallberg i Helsingborg, fick patent på fönster med kopplade bågar i februari 1889. Enligt Riksantikvarieämbetets genomgång blev de kopplade, inåtgående bågarna allt vanligare från sekelskiftet, först i de större städerna där husen var höga. I förorternas egnahem satt de okopplade fönstren kvar till slutet av 1920-talet, och innanfönster förekom ända fram till dess.
Det betyder att en våning på Östermalm från 1905 kan ha modernare fönster än en villa i förorten från 1925. Mer om hur fönstren har skiftat genom åren finns i artikeln om Stockholms fönster genom tiderna.
Varför de håller
Det mesta av hållbarheten sitter i virket. Riksantikvarieämbetet beskriver hur fönstervirke före 1950-talet skulle vara fällt under vinterhalvåret, lufttorkat och lagrat ett par år innan det användes. Kådrik furu med mycket kärnved klarar stora påfrestningar, och det är den sortens trä man brukar hitta när man skrapar fram en gammal båge.
Den andra förklaringen är att allt går att laga. Linoljekitt kan värmas loss och läggas om. Linoljefärg kan bättras där den är sliten, utan att hela bågen måste ner till trä. En rötskadad bit i bågens nederdel kan sågas bort och ersättas med nytt virke som skarvas in. Ingen av de åtgärderna stänger dörren för nästa reparation om några decennier.
Riksantikvarieämbetet återger en besiktning av kvarteret Sparven i Stockholm, ett hus byggt 1903 med sina ursprungliga kopplade fönster. Karmarna var i huvudsak i god kondition. Skadorna på bågarna satt nästan bara i droppnäsor och glasningslister av trä, de delar som tar mest vatten. Fönstren hade varit påtänkta att bytas vid en fasadrenovering, men besiktningen visade ett normalt underhållsbehov och de fick sitta kvar.
Vad som brukar gå sönder
Skadorna följer vattnet. Där regn blir stående och träet torkar långsamt kommer rötan först, och det är nästan alltid längst ned på ytterbågen.
| Del | Vad man ser | Vad som brukar göras |
|---|---|---|
| Kittet på ytterbågen | Sprickor, lösa bitar, glaset skallrar | Kittet mjukas upp med kittlampa och tas bort, falsen grundas med linolja, nytt linoljekitt läggs och målas över |
| Droppnäsa och glasningslist | Färgen flagnar längst ned, träet är mjukt eller grått | Delen byts mot nytt virke |
| Bågens nederdel | Röta under hörnjärnen och i fogarna | Skadat virke sågas bort och nytt skarvas in |
| Karmens bottenstycke | Mjukt trä i framkanten | Lagning, eller byte av bottenstycket utan att hela karmen tas ur |
| Koppelhakar och spanjolett | Bågarna glappar eller vägrar gå isär | Rengöring och justering, ibland nya eller begagnade beslag |
| Tätningen | Det drar, eller imma bildas på ytterglasets insida | Ny tätningslist på innerbågen |
Riksantikvarieämbetet påpekar också att de äldre kopplade fönstren kan vara besvärligare än de enkla. De är stora och tunga, kopplingsbeslagen grönskar igen och bågarna kan ha slagit sig så att de inte sluter tätt. Det mesta av det går att justera, men det tar tid och kräver att man kan läsa ett fönster.
Tätningen sitter på insidan
Riksantikvarieämbetet är tydligt med att det är innerbågen som ska tätas. Varm och fuktig rumsluft ska hållas borta från luftspalten, och den lilla fukt som ändå kommer in behöver kunna ventileras ut genom den yttre bågen. Tätar man ytterbågen stängs fukten in mellan glasen, och då får man imma just där den är svårast att torka bort. Mer om det finns i artikeln om imma mellan glasen.
Fönstret ska målas och justeras innan listen sätts dit. En för tjock list gör att fönstret blir svårt att stänga och ger spänningar som kan skada både båge och glas. Riksantikvarieämbetets tips är att trycka små klumpar modellera på de ställen där listen ska sitta, stänga fönstret och mäta hur tjocka de blev.
En snabb koll du kan göra själv
Ta en grå förmiddag i oktober, innan innanfönstren i grannhusen åker upp, och gå varvet runt.
- Tryck lätt med tumnageln på kittet längst ned på ytterbågen. Smular det eller släpper i bitar är det dags för omkittning.
- Känn på droppnäsan under ytterbågen. Om träet ger efter för en skruvmejsel har rötan börjat.
- Fäll isär bågarna. Koppelhakarna ska gå att haka av för hand utan tång.
- Stäng fönstret och se efter om bågen ligger an jämnt mot karmen runt om eller om det finns en springa i ena hörnet.
- Titta efter imma på insidan av ytterglaset en kall morgon.
- Lyssna på glaset när du knackar lätt med en fingertopp. Ett skrammel betyder att kitt eller stift har släppt.
Hittar du en eller två av de sakerna är det helt vanligt underhåll. Hittar du alla på samma fönster har det fått vänta lite för länge, men det är fortfarande sällan ett skäl att byta.
