Stockholmskällan skriver att detaljer som fönster ofta avslöjar hur gammalt ett hus är. Det stämmer bättre än man tror. Puts kan bytas och portar kan moderniseras, men ett fönster bär på sin tids glastillverkning, snickeri och smak på en och samma gång. Den som lär sig läsa spröjs och proportioner kan gå från Slussen till Odenplan och datera ganska mycket på vägen.

När vi lagar ett gammalt fönster byter vi bara det trä som är slut, med samma profil, som vi beskriver under snickeri och lagning. Gamla rutor sparar vi vid glasbyte och kittning. Men först gäller det att veta vad man har framför sig.

Här är en grov karta. Den har undantag överallt, för byggherrar gjorde som de ville och fönster har byggts om många gånger, men huvudlinjerna håller.

1600-tal och 1700-tal: små glas och tunga spröjs

På 1600-talet var fönsterglas dyrt. Det blåstes för hand, och stora rutor var svåra att få fram. Lösningen var att sätta ihop många små glas till ett större fönster. Rutorna satt i spröjs av bly, som var så vekt att det fick stagas med järnstänger, så kallade stormjärn. Fönstren delades ofta av en korspost i trä, med medeltidens stenkorsposter som förebild. Den som vill se hur det ser ut kan titta på bottenvåningen på Södra stadshuset vid Slussen, där Stadsmuseet håller till.

Under 1700-talet blev glasrutorna större och bly räckte inte längre. Spröjsen gjordes i stället av trä, och glaset fästes i en fals med stift och kitt, ungefär som det görs än i dag. Tvärposten flyttades upp en bit i karmen. Mot slutet av århundradet var rutorna så stora att det behövdes färre spröjs. I många hus i Gamla stan är spröjsen ihopfogade halvt i halvt, en detalj som Riksantikvarieämbetet lyfter som typisk.

Tidigt 1800-tal: sexrutan

Runt 1800 försvann tvärposten. Det blev vanligast med ett fönster av två utåtgående bågar och en mittpost, där varje båge hade tre rutor åtskilda av tvärspröjs. Det är det sexrutade fönstret som många fortfarande tänker på när de säger gammalt fönster. Karmen var nu förberedd för innanfönster, och i den ena bågen fanns ofta en liten vädringsruta som gick att öppna separat. Snickeriet var smäckert och snålt med virke, och Riksantikvarieämbetet skriver att den lättheten knappast har överträffats senare.

Andra halvan av 1800-talet: högt och utan spröjs

När staden växte på malmarna byggdes hus med höga våningar och stora fönsteröppningar. Glasbruken kunde nu göra stora rutor, och spröjsen försvann. Men en hög båge med ett enda stort glas blir tung och svår att hantera, så tvärposten kom tillbaka och delade fönstret i en övre och en nedre del. Riksantikvarieämbetet visar ett fönster från Stockholms innerstad från 1883 som är fyra fot brett, med en proportion nära ett till två mellan bredd och höjd.

Jugend och nationalromantik: spröjsen kommer tillbaka

Kring sekelskiftet kom spröjsen tillbaka, fast inte för att den behövdes. Man kunde göra hur stora glas som helst. Skälet var arkitektoniskt. Jugend, som Stockholmskällan daterar till ungefär 1890 till 1910, ville bryta med de historiska förebilderna och variera fasaden. Fönstren kunde ha olika storlek på samma hus och ibland sitta asymmetriskt. Överdelen var ofta indelad i smårutor, och i trapphusen förekom färgade glas i organiska mönster, som blyglasfönstren i Blå tornet på Drottninggatan 85.

Det var också nu de kopplade, inåtgående bågarna slog igenom i Stockholms stenstad. Mittposten försvann och bågarna låstes med spanjolett. Jugendfönstret från 1903 som Riksantikvarieämbetet beskriver är smalt, knappt tre och en halv fot, men med samma proportion nära ett till två som det äldre från 1883. Hur de kopplade fönstren är byggda och vad som brukar gå sönder står i artikeln om kopplade fönster i Stockholms gamla hus.

Nationalromantiken drog åt andra hållet och hämtade förebilder från medeltiden. Det gav småspröjsade bågar igen.

1920-tal: klassicismen och sexrutan igen

Tjugotalsklassicismen var enkel och symmetrisk, med släta putsade fasader och jämnt placerade fönster. Förebilden var antiken i den form den fått i början av 1800-talet, och därför blev det sexrutade fönstret utan tvärpost populärt igen. Skillnaden mot förlagan var att bågarna nu var kopplade.

Funkis: ett glas per båge

Med funktionalismen kring 1930 försvann spröjsen på nytt, nu av princip. Stockholmskällan beskriver hur stilen förespråkade raka linjer och stora fönster för mycket ljus, och hur dekorationer ansågs överflödiga. Varje båge fick en enda hel glasruta. Bågarna var kopplade och öppnades inåt, och det blev vanligt med en-, två- eller treluftsfönster beroende på hur stort rummet bakom var. Rumshöjden sänktes, och fönstren blev lägre och bredare.

Känn igen fönstret på gatan

Tid Spröjs Bågar Att titta efter
1600-tal Bly, stagat med stormjärn Utåtgående, korspost Mycket små rutor
1700-tal Trä, tätt Utåtgående, tvärpost flyttad uppåt Små rutor som blir större mot seklets slut
Tidigt 1800-tal Trä, tvärspröjs Två utåtgående bågar med mittpost Sexrutat fönster, liten vädringsruta
Sent 1800-tal Inga Höga bågar, tvärpost Stora glas, höga smala fönster
Jugend Dekorativ, mest upptill Kopplade inåtgående, spanjolett Olika storlekar på samma fasad
1920-tal Sexrutat igen Kopplade Symmetri och släta fasader
Funkis Inga Kopplade inåtgående Breda, lägre fönster med hela glas

Tabellen är en förenkling. Ett fönster kan också bära flera tider samtidigt. Riksantikvarieämbetet beskriver Salsta slott i Uppland, där en karm från 1600-talet fått uppflyttad tvärpost och ytterbågar på 1770-talet och sedan nya innerbågar påhängda på 1920-talet, så att det blev ett kopplat fönster. I en stenstad som Stockholm, där husen har bytt ägare och smak många gånger, är det klokt att räkna med sådana lager.

Varför proportionerna spelar roll

Ett byte av fönster syns mest när indelningen ändras. En sexruta som blir en tvåruta eller en funkisbåge som får klistrad spröjs ändrar hela fasaden, även om det är svårt att peka på exakt vad som blivit fel. Därför är spröjsens bredd, bågarnas mått och glasets placering i karmen värda att spara även när mycket annat måste lagas. I flerbostadshus och k-märkta hus finns det också regler kring det, som vi går igenom i artikeln om fönster i bostadsrättsföreningar och k-märkta hus.